Sommaren närmar sig och jag är i ärlighetens namn lite sur på Gustav. Som alla somrar så är det jag som planerar alla sociala aktiviteter för barnen. Gustav kräver det inte, han vill ta det när semestern kommer. Yeah right. När sommarlovet började för barnen så såg jag till att hämta över alla tidigt, baka jordgubbs- och marrängtårta och bjuda över några av barnens bästa vänner. Eller nej det blev bara Matheos ink föräldrar. Men många härliga varelser var här. Gustav gav mig en puss och sa ”Vad fint du ordnat”. Tack svarar jag och tänker ”ditt as, klart jag har för det är jag som ordnar de sociala aktiviteterna här”. Men bara jag skriver det här så kryper samvetet i kapp, det är det som är så bra med att skriva dagbok och inte ge utlopp för mina känslor. Det är Gustav som ordnar vardagen. Han är den som tvättar, lagar mat och hämtar barnen nästan alla dagar i veckan. Han är bäst och jag kan hålla klaffen och gott ta det sociala ansvaret med glädje. Det var inte så här jag tänkte skriva, det var inte den här känslan jag började med. Men det är den jag avslutar med, tacksamheten till Gustav.❤️ Efter sommaravslutningen i fredags. Jag ska läsa bloggbevaknings kommentarer, hennes följare tycker också jag är ett as😅. Kommer ni på er själva med att vara as ibland?
