Tänk att jag saknade vår lilla bokhylla när vi var in Spanien. Jag köpte ett knippe (säger man så?) tulpaner och ställde dem i hyllan så fort vi var hemma. Jag lämnade tillbaka tavlan igår och köpte en annan som snart ska upp hos oss. Gustav tyckte den var vacker och den säger lite om oss men mer om mig. Bloggveteranerna tror jag förstår hur mycket djup det finns i den här bilden för mig. Dels att det är en svart mamma som ammar ett vitt barn. Jag tycker det är så jävla vackert. Att hon står och ammar och dessutom öppet är för mig en påminnelse för det man inte vet om livet. Att man ska vara ödmjuk. Jag som ojade mig över kvinnor som ammade öppet och hade sjal över mig och Matheo ett tag. Livet lärde mig något och sedan stod jag i princip som hon på bilden. Minus blottning av tutten sådär. Haha, vem vet så kanske det blir med tredje ungen? Bilden är mer äb konst för mig, den säger "Elaine, var ödmjuk för det du inte vet eller förstår". Livet är en fantastisk skola för mig och ju mer jag lär mig, desto mer ödmjuk är jag inför det. Vad sitter på era väggar och varför? Något speciellt ni vill lyfta, en favorit på era väggar?
