...och jag funderar på att aldrig börja igen. Det enda jag har saknat är öl, men alhoholfri öl har fungerat bra för mig. Det är aromen jag vill ha och jag tycker att jag får den i alkoholfri öl. När jag blev gravid så tänkte jag att "jahopp, nu så kommer man inte dricka på nio månader". Nu när jag har Matheo och helammar så är ju inte alkohol aktuellt. Jag vet att folk säger att jag kan dricka nåt glas, men det känns varken intressant eller aktuellt. Ett glas kommer att påverka mig och jag vill inte vara påverkad när jag har Matheo. Som det känns nu så vill jag aldrig mer vara påverkad. Jag dömer ingen som känner för att ta ett glas. Gustav tar till exempel ett glas ibland, men han är inte lika lättpåverkad som jag. Men det är inte det det handlar om för mig, jag är en kontrollmänniska. Har jag inte full kontroll samtidigt som jag har ansvar för Matheo så kommer jag aldrig känna mig som en bra mamma. Det är mina känslor, men det känns samtidigt skönt att ha full förståelse och respekt för de föräldrar som tar sig ett glas ibland. Jag tycker det är skönt att kunna skilja på det. Det enda som känns klurigt är de som kommer säga att "Kom igen, bara ett glas! Var inte så trååååkig!". Men jag kanske inte njuter av att dricka alkohol och varför ska jag dricka för att göra andra glada? Konstigt det där med alkoholhets, jag hoppas verkligen att jag slipper den huvudvärken. Skönt att slippa baksmälla i alla fall. :) /Elaine, kanske ändrar sig om några veckor.
