Jag har ett önskemål till er kvinnor som är äldre med rynkor och allt vad ålderns höst ger - om man har turen att se den årstiden i sitt liv. Kan ni sluta klaga på era rynkor och hängande halsar? Det är så jäkla deprimerande för oss yngre förmågor att höra er vara så fientliga med det som visar att ni varit på jorden lite längre än oss andra. Jag satt med ett gäng underbara förebilder till kvinnor som var nära 50 eller 50 plus. Först hade vi härliga samtal om att ta plats med sen gick det över till att de jämförde hur mycket deras halsar hängde, ögonlocken var sänkta samt hur pass stor botox man skulle ta för ett "naturligt" resultat. Jag ville bara skrika "TYSTA" mest för att en av yngre än mig och kunde få för sig att det här tugget var normalt. Det är INTE normalt. Det är normalt att åldras. Jag vet att hollywood matar oss med skådespelare där männen är 55 år och deras fruar är 26. De flesta 26-åringar vill vara med 26-åringar, inte nån gubbe på 55 så du behöver inte operera dig till en ålder du ändå inte har. Riktiga män och gubbar rynkar inte på näsan åt dina rynkor för de är ju fine med sina egna. Gör oss yngre generationer en tjänst. Håll din ångest för åldrandet för dig själv så du inte smittar oss andra. Efter att ha varit på en begravning där en ung kvinna inte fick leva så länge att rynkorna kom, då känns rynkor som en förmån inte alla får. Jag lovar alla yngre kvinnor att jag inte ska klaga på mina rynkor eller övriga symptom på att jag har levt länge. Det blir mitt bidrag till att få bort åldersnoja. Så tänk på det, att varje högt klagomål på ditt åldrande är ett frö av åldersförakt eller beviset-för-jag-har-levt-förakt du sår hos yngre. Gör vad du vill med din kropp men du behöver inte skylta med det för bevara en antiåldringsnorm. Jag ska inte klaga jag ska äga mig ålder, omfamna den och alla åldrar som jag har turen att få. Vara tacksam för att jag fortfarande får vara med. Jag lovar❤.
