Jag har varit på en långpromenad. Det regnar av bara tusan ute. Mascaran rinner och jag tycker mig se ut som ett litet halloweenprojekt. :) Ni är många som mejlat mig om monsterinlägget. Ett grep tag i mig: På avstånd ser jag hur han börjar bli den där jag ändå inte gillade. Den kvinnoföraktande, självgoda pösiga typen som tror att de kvinnor som inte håller med honom inte gör det "för att de är kvinnor". Jag ser hur hjärnan selektivt trollar bort alla de goda sidorna, de fina stunderna och den gnistrande människan jag älskar. Hon strippar ned hans goda egenskaper och ser bara de dåliga. Egot, slusken och... Och?! Hjärnan skrapar desperat i minnesbanken för att få ihop tillräckligt mycket för att bygga upp ett monster som kan göra att jag går vidare. Men ändå ligger de där guldklimparna av honom kvar och strålar i mig. Han vill inte ha mig längre Elaine. Hans hjärna har hittat tillräckligt stoff för att göra mig till det där monstret du skrev om häromdagen. Han har lämnat mig och gör det rätt lätt. Jag däremot står och skrapar. I detta nu står jag i vår lägenhet som jag inte orkat gå tillbaka till. Ett plötsligt spökslott. En skugga av det som nyss var - vi. Sojaflaskan står kvar där han sist ställde den när han lagade mat åt oss. Sängen lika rörig som när vi lämnade den senast vi hade sex. Kläderna jag hade på mig. Han älskade mig, men bestämde sig för att inte göra det längre. Goda skäl men inte helt verkliga. Jag ligger i sängen och andas in hans doft och gör allt jag bara kan för att övertyga mig själv om att det luktar illa. Minnen dyker upp från bryggan, kvällen på balkongen då det var vi mot världen och en cigarett, natten vi flydde sommarvärmen och sov under stjärnhimlen, näsa mot näsa, skratten vi utbytte, de odefinierbara färgen på hans ögon... Minnena är fortfarande varma. Jag håller krampaktigt vid dem som i en ännu varm hand av en anhörig som precis har dött. Glädjer mig åt att det fortfarande är varmt, sörjer den kommande kylan. Vem försöker jag lura? Jag är monstret som är förälskad i en prins som inte bryr sig längre. - Signe.
