Jag storknar över hur fina ni är mot varandra här på bloggen. Jag läser era dialoger och blir alldeles varm i själen. På tal om själ så hade Charlotta och Mary-Sane en himla fin dialog om saken som jag läste här. Jag kan verkligen förstå Marias upprördhet, känner den själv när folk säger att det finns en mening med min pissiga barndom. Men Charlottas resonemang känns tröstande och jag kan på sätt och vis hoppas att det är så. Maria: Men allvarligt talat tror du alltså att vi planerar allt som händer oss i våra liv? Alla jävligheter ska alltså hända för att "lära oss" någonting? Hur förklarar du med en sån tro att barn spolas upp på en strand i Medelhavet eller att en bekant nyligen blev mördad och har ett litet barn? Jag är verkligen genuint nyfiken. Charlotta: Själens liv är evigt och vi lever alla en mängd olika liv här på jorden och däremellan fortsätter själen sitt liv i energiform i en annan dimension. För själen är kroppens födelse och död ungefär som när vi köper en ny bil och sedan skrotar den när den är gammal och utsliten, bilens livslängd påverkar inte vårt liv, på samma sätt som kroppens livslängd inte påverkar själens liv. Vi är inte kroppar med en själ utan själar med en kropp, och födelse och död är bara en förändring av form. Målet med resan är själens utveckling och den sker till stor del genom upplevelser här på jorden. Även om olika liv utspelas på olika sätt så håller själsfamiljerna ofta ihop från liv till liv, dvs de människor som du står nära i detta livet är själar som du förmodligen levt många tidigare liv med och kommer att leva många liv till med. Kanske var din mamma din väninna i ett tidigare liv, och kanske var din pappa din dotter i ett annat liv. Det är också vanligt att själarna i samma själsfamilj väntar in varandra på andra sidan innan man kommer överens om att leva ett nytt jordeliv tillsammans. I planerandet av det nya jordelivet så utgår själarna från vad de vill vara med om den här gången, vilka upplevelser de behöver för att utveckla sidor och förmågor som de behöver bli bättre på. För någon som haft enkla liv tidigare är det kanske dags att uppleva svårigheter och en själ som haft ett väldigt ansträngande liv senast vill kanske ha det lite lättare nästa gång. Att en del av överenskommelsen kan bestå av att någon av själarna ska födas och sedan snabbt dö igen för att de andra ska få utforska den upplevelsen är inget konstigt, det är ju inte själen som dör utan bara kroppen de använder i just det livet, och de vet ju att de ses snart igen på andra sidan. Själar som dör väldigt unga tar ofta chansen att komma tillbaka till samma livsmiljö en gång till eftersom resten av själsfamiljen lever vidare där. Mary-Sane: Fint skrivet, Överlevnadsguiden, jag tror på exakt samma sak (fast motvilligt, kan tilläggas). Charlotta: Tack Mary Sane. :-) Varför motvilligt, om jag får fråga? Mary-Sane: För att det har varit en tröst att tänka att när man dör så tar allt slut, det blir svart. Nu är det ju den där ovissheten och ångesten inför var faaan jag kommer att hamna i nästa liv. Och jag undrar ju också varför jag skulle ha valt det här jävla pisslivet jag har nu... Charlotta: Kan du inte finna någon tröst eller mening i tanken att du har valt detta för att räknade med att du skulle, inte bara klara av det, utan också utvecklas på ett positivt sätt ur det? Man brukar säga att de som lever svåra och jobbiga liv är gamla själar som redan har mycket erfarenhet och kapacitet, att man får utmaningar som motsvarar förmågan. Håll ut, jag tror det kommer att ljusna för dig. Du kommer att finna mening med allt som hänt och vad du ska göra med dina erfarenheter. Kram! Mary-Sane: Åh, herregud! Ja, så kanske man ska se på saken... Tack snälla för ditt fina svar, ska bära med mig det och försöka se det positiva. Kram :)
