Jag har precis pratat med min gravida vän E som bor i USA. Så himla mysigt! Vi har känt varandra i kanske 8 år, och saker och ting var så annorlunda då. Jag bodde i min 1:a på Bokvägen 5 i Solna. E och jag satt och tjuvrökte i fönstret, ja jag testade några cigaretter. Känns underutvecklat idag, men men. När vi satt där i fönstret så kändes livet så spännande och underbart. Vi var fria från föräldrarna, hade livet framför oss, 1000 drömmar, nu skulle vi hitta vägar för att nå dem. Men det härliga var att vi inte var karriärister, inte på något sätt. Vi var mer nyfikna på livet och killar. Oj vad vi försökte förstå oss på dessa killar. Jag: Gillar han mig? Hon: Jaaaa, men det gör han nog. Jag: Men han ringer bara på nätterna. Hon: Men det är nog för att han saaaaknar dig och känner sig ensam då... Jag köpte det, trots att mitt äldre jag vet att sånna killar vill bara ligga. Men som tjejkompis var inte prio att säga som det var helt och hållet, utan göra varandra glada. Sen visste vi inte så mycket om killar tills vi läste den här boken. Det var nog mitt tjejgängs första killbibel! Helt plötsligt fanns det ett svar på alla ursäkter vi gav killar som inte gav oss tillräckligt med uppmärksamhet: He's just not that into you." Mina yngre bloggvänner, läs den! Himla härlig killbibel innan man träffar mr. Man. Vi dejtade massor, åkte på resor, träffade kärleken, blev dumpade... Herregud vad mycket som har hänt. Jag känner att det nästan är lite trist att jag inte hade en blogg då. Men jag får väl dela med mig såhär i efterhand. Oj, nu ropar min man från biorummet, han vill se en film. Tillbaka till 2011 och till tvåsamheten... Märklig paradox. /Elaine, känner sig nostalgisk. Hon vill nog se en tonårsfilm, men tror inte Gustav kommer gå med på det.
