Det är så mycket nytt fokus som dyker upp för mig när jag är gravid. Man ser hur kvinnor blir lämnade av sina män när de är gravida och så tänker man, men herregud huuur kan han göra så mot henne? En kvinna som blir så skör och beroende av sin "beskyddare" och pappa till barnet, men nu plötsligt övergiven. Eller? Är det bara förhistoriska idéer jag har när jag tänker så? Daniela berättade om en kvinna som lämnade sin man när hon var höggravid. Hon kände att det var sån dålig relation och skulle de fortsätta så skulle det aldrig ta slut. Finns det någon som tänker stackars man? Att han inte bara blir lämnad av sin kvinna utan att hans barn, som behöver sin mamma mer första tiden, också "tas ifrån" honom. Jag och min sambo har bott ihop i 5 år, vi har ett barn tillsammans på 3,5 år och nummer två väntas om ca två månader. Saken är nu den att jag är gravid i sjunde månaden och det skär sig så mycket mellan mig och min sambo att jag nu går i tankarna att lämna honom. Jag förstår att det här låter väldigt extremt i den situation jag är i. Men jag är så mättad på hur saker och ting är i vårat förhållande. Jag är så trött på att ha en sambo som förvisserligen hjäpper till (när man ber om det) men det är alltid med en suck och jag är världens jobbigaste människa. Sen så använder han varenda lediga minut med att isolera sig med dator, ipod eller mobilen (de stunder han inte leker med sonen) men jag får som regel ALDRIG umgås med honom och säger jag nåt om det så är det bara suck och blä och jobbigt. - Anonym. Jag googlade artiklar och hittar en massa intressant som visar på att den gravida kvinnan inte är den där svaga själen som jag kan känna mig som under graviditeten, att jag verkligen behöver mannen, drömmer mardrömmar om att han dör och så vidare. Men är man i en olycklig relation så finns det kvinnor som tänker rationellt och känslomässigt och tar steget som Kenya gjorde: Looking back on the beginning of her relationship, Kenya says she knew at an early stage in the marriage that it was not going to stand the test of time. “Our personalities were dramatically different, and we just did not see eye-to-eye,” she explains. And one day, she'd had enough. “I had spent so much time living my life for others that I couldn't bear to think of being in a loveless marriage and having my children see their mother deteriorate into an unrecognizable mess," Kenya says. "If I didn't make this change, I knew I would never recover; that I would officially give up my dreams and path for someone else, and pretty much declare defeat in being my own person.” En kontroversiell fråga kanske? Men finns det någon som är/varit gravid och övervägt att lämna mannen trots att du behöll barnet. [poll id="6002"]
