Veckans brev från Bloggvän Hej Elaine! De två senaste månaderna har inte varit de lättaste i mitt liv och igår satt jag och kände mig både ensam, misslyckad och som att allt kommer att gå åt helvete. Började känna att bitterheten sakta började smyga sig inombords. Jag ger och ger energi till andra men har svårt att finna människor som kan fylla på mina energidepåer. Har därför hamnat i en ond cirkel av mycket TV-tittande som verklighetsflykt. Har svårt att komma igång med saker och ting vilket gör att jag blir stressad nu när jag sitter i sista minuten med en DL om en vecka. Igår däremot hände något. Jag tittade på Eat, Pray, Love och nu tror du säkert att det var den filmen som förändrade mitt liv som den gjort med så många andra. Nej, den fick mig däremot att börja googla runt tills jag hamnade på din blogg, 22-00.30 satt jag sedan och läste, läste och läste och kände att min energi sakta började komma tillbaka och att motivationen till att ta tag i mitt liv och ändra på det jag inte gillar infann sig. Jag lärde mig följande av dig igår: Om jag ska dejta, ska jag dejta många samtidigt för att inte bli så känslomässigt överväldigad. Tycker till 89% att alla människor är fantastiska och underbara första gången jag träffar dem. Att skriva en lista över vad JAG vill ha i en relation fick mig att känna mig mindre ensam och inse mitt egna värde. Att jag måste lära mig att sätta mina egna gränser. Jag är så tolerant att jag ibland glömmer bort mig själv, eller närmare bestämt jag glömmer nog bort mig själv hela tiden. Att slå på mig själv för vad jag inte gör hjälper ingen utan jag behöver hylla, hylla mig själv. Bla har jag i år tränat aktivt i ett års tid varje vecka förutom i somras då jag tog några veckor ledigt. Jag har klarat 10 dagars hård meditationskurs i tystnad 2012. Jag behöver gå på serie-detox. Inga mer serier för mig denna våren förrutom Lykke på SVT men då ska det vara en högtidsstund. Även om jag har min visionboard uppsatt på väggen så behöver jag återigen skriva min lista på mina Big 5 för 2013 och det gjorde jag igår. 5 mål som jag ska lyckas uppnå under detta året! Marina and the Diamond sjunger "I rather be hated than loved, loved, loved for what I'm not" och det ska bli mitt motto detta året. Lära mig sätta gränser mot andra och uttrycka min vilja och behov och riskera att andra kritiserar mig än att alltid låta andra sätta min agenda. Du påminde mig om vikten av vad jag stoppar i mig både själsligt och via mat. Inga mer depp-filmer, låtar som förstärker min rådande sinnesstämning utan bloggar, musik och böcker som inspirerar mig utan att det för den skull blir för mycket. Även om jag vet mycket av det som du skrev så fick du råden och idéerna att befästa sig hos mig. Inte bara min rationella ryttare lyssnade utan även min emotionella elefant samtidigt som jag med mina mål och visioner sakta började utforma vilken väg min elefant nu ska promenera. Du fick mig att imorse göra plankan i 1,5 min, 20 benböj och 5 armhävningar. Framförallt påminde du mig om att allt det jag ovanför skrev troligtvis kommer stötta på motstånd och jag kommer ha fler deppdagar och dagar då allt känns mottigt men då ska jag låta din blogg och dina tankar inspirera mig till förändring. Däremot kommer den energikick och motivation du gav mig igår troligtvis rädda min uppsats som jag just nu skriver på och göra så att jag lämnar in den i tid. Kanske inte perfekt men tillräckligt bra för att jag ska kunna lägga denna termin bakom mig och gå vidare med nästa termin som leder till min examen i sommar. Det är det jag är enormt tacksam dig för! Detta mailet är delvis till för att jag tycker det är viktigt att tacka de som ger mig omedveten hjälp och inspiration. Du är så himla bra Elaine för att du visar på en mänsklig bredd och att det går att förändra saker men att det inte alltid är det lättaste. Du är så himla bra för att du vågar gå din egna väg och tro på det du gör. Glöm aldrig det. Tack igen och bästa kramar ***** som just nu känner både framtidstro, kärlek och inspiration. Ps. Detta mail var även ett sätt för mig att ta mig ur min skrivkramp när det gäller min uppsats och komma igång med skrivandet :-). Kanske ska jag göra detta till en vana att när skrivkrampen infinner sig eller när jag har svårt att komma igång så ska jag börja med att skicka ett tacksamhets-mail till människor som på olika sätt inspirerat mig.
