Hej kära bloggvänner. Ungefär en gång per år så behöver jag förklara lite hur jag fungerar för att dämpa vissa typ av mejl och kommentarer som jag inte svarar så bra på. Jag vet att ni som skriver inte menar något illa, men eftersom sättet ni skriver på och ibland de saker ni önskar att jag gör hamnar i en mental papperskorg så tänkte jag att det inte är mer än rätt att berätta vad och varför de hamnar i en mental papperskorg. Mest för att ni inte ska göra er besväret. * Skolarbeten. Jag är ingen läxhjälp. Undrar ni var retorik är för något så slå upp det i en uppslagsbok. * Jag svarar inte på: "Hur fan kan du skriva om dina bröst men inte svara på min kommentar om barn som svälter i afrika/djur som dödas/anorexi/listan fortsätter. Jag trodde inte du var så ytlig! - kommentarer". Varför gör jag inte det? För det första svarar jag inte bra på hot. Är det verkligen ett hot. Ja, för indirekt säger du att om jag inte svarar på din kommentar så bryr jag mig bara om tuttarna jag skrev om. Du raljerar dessutom över något som är viktigt för mig att sprida - ett sjävlförtroende till kvinnor som väljer att vara naturliga trots att de inte passar in i idealet. Och det är tyvärr en stor miss att du förväntar dig en tjänst samtidigt som du dissar min blogg. Hur tänker du då? Jag förstår att ni har engagemang ni brinner för och att ni kan bli provocerade över att mitt i ert brinnande engagemang så berättar jag vad jag har ätit till frukost. Men vet ni vad? Jag har mina engagemang som jag lyfter med jämna mellanrum. Jag sponsrar en kvinna som jobbar för att hjälpa barn som blivit sexuellt utnyttjade, hon fick gå en kurs helt gratis hos oss på snacka snyggt för att hon skulle kunna tala för sin sak. Jag är ambassadör för Läkarmissionen och har fokus för att uppmärksamma dem. Och jag gör en massa annat som inte syns i bloggen. Kom inte hit och säg att jag är ytlig för att jag inte postar din kommentar som en blogg när du både förolämpar och hotar mig. Jag svarar inte bra på sånt och jag är heller inte en annonstavla för välgörenhet även om det låter som en otroligt fin sak att vara så är det inte det jag eller bloggen är. MEN! Vill du uppmärksamma ett arbete för svältande barn, misshandlade djur eller vad det nu än må vara. Känn dig fri att använda kommentarsfältet som annonsplats. Jag kommer inte radera den. Många läser bloggen och lika många läser kommentarerna. Har du tur så kanske jag gör om din kommentar till ett blogginlägg för att arbetet du berättar om träffade mitt hjärta. Men för att det ska hända så gör du bäst i att utebliva förolämpningar och annars-är-du-ytlig-hot. Bara ett tips från en retorikkonsult. Lite fler gränsdragningar hittar ni här. /Elaine, är samtidigt glad för dessa personers engagemang men också trött på att bli föremål för glåpord som "ytligt".
