Den andra var magisk! Tänk att det kan vara så smärtsamt och vackert - livet. Livet med dess alla kontraster, lycka, olycka, förälskelser, begravningar... Jag känner med alla karaktärerna och tycker att den där garderoben verkar vara helt fruktansvärd att leva i när man älskar en person och vill visa och ropa ut det till hela världen. JAG ÄLSKAR HONOM! Men att ens kärlek till en annan man kapslas in för att den kan såra så många människor. Inte klokt egentligen. Att kärlek ska kunna såra andra. Och att man då väljer att leva en lögn lite för länge tills korthuset faller och man tillslut måste få det ur sig. Det finns nog många som lever i garderober men med andra lögner. Det behöver inte vara kärleken till en av samma kön utan kärleken till någon/något annat som man inte törs berätta. Sara Lund säger något klokt som jag tycker att alla ska fråga sig vart tredje år bara för att dubbelkolla: "Lever du ett liv du vill leva? Eller lever du ett liv du tror att andra vill att du ska leva?" Det är en väldigt bra fråga. Och som Rasmus och Pauls dialog lyder i första boken: Rasmus: Vem hade du varit om du hade fått leva om ditt liv? Paul strängt: Man FÅR inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen. Det tåls att tänkas på. /Elaine, börjar läsa den tredje delen...
