Vad roligt att ni vill höra om min resa från förtvivlad nyutexaminderad retorikkonsult till framgångssagan som det faktiskt har blivit. Ett scenario minns jag extra starkt. Det gör nästan ont i magen av bara tanken på det. Jag satt i ett av datarummen på Södertörns Högskola och skulle skicka ut ett massmejl för att folk skulle få veta om min existens. Jag gjorde det klassiska, skrev i du-form. Året, 2003. Självförtroendet, inte så bra. Kompetensen, vass som tusan men alldeles för få visste det då. Jag hade samlat ett hundratal mejl och skickade i väg mitt "högst personliga" mejl till dem. I tre timmar satt jag och svettades över formuleringarna i mejlet. Till slut satt jag med fingret på send-knappen. Tryckte ned tangenten och skrek efteråt. Eleverna tittade på mig som att jag var galen. Två timmar gick. Elever lämnade det där datarummet, kvar satt en elev och stirrade på sin dataskärm. Den eleven var jag. Snart skulle jag väl få svar på mejlet. *PLING* Jag vet. Förhistoriskt. Men så lät det när man fick mejl 2003. Jag hoppade till och blev alldeles till mig. Jag hade fått svar!!! Tittade i min e-mail och där väntade... ett mejl från Nigeria om en möjlighet att investera 1 miljard dollar i en ny bank. Hade jag haft en viol så hade jag spänt den och börjat spela. Oj vad jag kände mig patetisk och tyckte att det var så synd om mig själv. Jag satt kvar i den där jädra datasalen i två timmar till och skulle precis lämna den när jag hör ett "pling" igen. En gnista av hopp tänds igen. Det var inte skräppost, det var ett svar på mejlet jag hade skickat till de hundra personerna. En av de hundra hade svarat: "Elaine, jag säger det här i all välmening. När du skickar ett "personligt" mejl till hundra personer så kan det vara en idé att placera adresserna i den "dold kopia" istället för Till-raden. Bara en tanke... Och jag är inte intresserad. Vänligen. Hans" Ett sånt misslyckande och vilken förnedring. Hur kunde jag missa den detaljen? Jag gjorde många missar på vägen dit jag är idag. Men jag lät mig inte slås ned. Även om tårar kom så var jag fast besluten om att den där Hans skulle ångra att han inte gick en av Elaine Eksvärds retorikkurser.
