Gustav och jag är ju SINNES olika i hur vi kommunicerar, på tal om personlighetstyperna jag tog upp i Nyhetsmorgon igår. Ta bara vår dialog igår kväll. Ingen har rätt eller fel, vi bara kommunicerar olika. Gör er redo för vårt första käbbel publicerat på bloggen. Gustav kommer hem efter en aw men vänner. Jag har haft barnen och de sover förutom Pascal. Jag ser fram emot lite ensamtid. Jag: Gustav, du får ta Pascal jag ska läsa inredningstidningar. Gustav bestämt: Nej, jag ska duscha. Jag börjar koka: Eh nej, du ska ta Pascal. Gustav: Nej jag ska duscha. Jag blir tokig: Men hallå, jag har haft barnen hela kvällen.. Gustav avbryter: Om du låter mig prata till punkt så ska jag duscha så jag kan inte ta Pascal. Däremot kan jag sätta honom i babysittern medan jag duschar. Jag: Meh, men då kan du ju ta Pascal. Gustav: Nej, för jag ska ju inte bära honom. Jag: Det är inte var ta Pascal betyder, då skulle jag sagt Kan du bära Pascal. Gustav: Om du väntat lite så hade du hört att jag skulle sätta honom i babysittern. Jag: Hade du sagt det först istället för att börja med ordet "Nej" så hade du inte fått en kokande fru. Gustav garvar: Du behöver tålamod. Jag kokar: Du behöver snacka mer tydligt. Han är blåröd jag är gulröd. Efter tio år så har vi och kommer nog alltid att ha kommunikationsutmaningar. Men det finns ingen annan "färg" jag vill leva med. Igenkänning på dialogen?
