Igår delade jag med mig om hur jag känner för pedofiler. Jag utger mig inte för att vara ett föredöme, jag påstår inte att alla måste känna som jag och jag accepterar att andra känner annorlunda. Men mitt inlägg väckte reaktioner som fick mig att börja undra och, vid ett tillfälle, faktiskt få ont i magen. Och det fick mig att börja fundera på vad jag ska dela med mig av här på bloggen. För om alla känslor jag delar med mig på bloggen ska vara idealistiska - då kommer jag inte kunna blogga länge till. Om jag har en känsla som kanske inte är eftersträvansvärd, ska jag inte dela med mig av den då? Har jag, som har en rätt så stor blogg, ett ansvar att bara dela med mig av saker som är eftersträvansvärda? Eller är det ok att uttrycka känslor för att de är mina känslor? Kan jag räkna med att ni bloggvänner kan ha distans och tänka att "så här tycker Elaine i den här frågan, jag tycker inte likadant och det är ok."? Jag hoppas verkligen det! Och jag hoppas också att ni kan berätta att ni inte håller med och kanske förklara varför. Många av er gör det och jag lär mig massor av er. Men det som gör mig ledsen är när jag inte får vara människa med fel och brister eller högst mänskliga känslor. Ni som blir besvikna på att jag kan ha känslor som inte är politiskt korrekta alla gånger, ta ner mig från piedestalen. Jag kan känna för att slå människor som är otrevliga, jag skulle aldrig göra det men jag kan känna så och dessutom dela med mig av den känslan. När en tant kallade mig för "jävla neger" helt oprovocerat så tänkte jag "herregud vad underbart det skulle vara att putta ner henne från perrongen." Sen är jag inte så hemsk att jag tycker man ska putta rasister från perrongerna så tåg kan köra över dem, men om jag tänker/känner så och delar med mig - är inte det ok? Det är inte eftersträvansvärt att känna så, en bra person hade tänkt att "stackars tant mår säkert dåligt" och kanske gett henne en kram. Men jag är inte så fantastisk, tyvärr. Istället så tittade jag på tanten och sa "det som tröstar mig just nu är att du är ett utdöende släkte och att dina åsikter är så dammiga att det inte skulle förvåna mig om du bor på ett museeum." Kärleksfullt av mig? Näe. Eftersträvansvärt? Kanske inte. Skönt för mig! Oh ja! Jag känner en massa saker som jag inte skulle rekommendera andra att göra/tycka/säga/känna. ibland kommer jag att dela med mig av det här och jag hoppas att vi kan ha en varm dialog ändå för jag gillar ju er och skulle bli ledsen om ni började ogilla mig för att vi är olika ibland. Det var väl det jag ville säga. Puss ❤
