Att höra från honom, se hans härjade ansikte efter en längre sjukhusvistelse, det var fan bland det bästa som har hänt. Jag har inte berättat det i mina sociala medier. Först skrev jag ett inlägg och raderade det. Det är inte kul att berätta om tunga saker när man väl går igenom det. Nu var det Patrik som hade det tufft men att vara rädd för utgången var inte lätt det heller. Jag tänker särskilt på hans dotter.❤️ Jag var inte beredd på hur häftigt jag skulle reagera. Men jag har varit otröstlig efter vi har lagt barnen och Gustav har fått vara där med mig. Att ha en person som blivit något av en bror som jag bråkat med massvis med gånger men som också alltid är där när det blåser. Att ha en sån som svävar mellan liv och död och man förvisso har kontakt med anhöriga med tidningarna kan hinna före. Jag har aldrig varit så rädd över att läsa Aftonbladet eller Expressen som dessa dagar. Det är inte alla som vet det men Patrik var den jag pratade med dagen innan min bok Medan han lever släpptes. Vi satt på café Opera och snackade så länge att hans ex blev lack och trodde jag raggade på honom trots att Gustav var med. 😅 Hon bad om ursäkt sen och jag med såklart, det är inte lätt att säga ”du får jag låna din pojkvän en stund och berätta om mina barndomstrauman”. Hur som han lyssnade och berättade vad jag skulle vara beredd på. Alla men man får som överlevare delar Patrik och jag i olika grader tror jag. Han bråkar mer än jag gör, vi bråkade lika mycket förut. Men samma likgiltighet inför pedofiler tror jag vi delar. Det gör nog de flesta överlevare. Att ens tänka sig in i hur en pedofil tänker eller känner är lite mycket begärt då de inte ägnar en sekund att tänka på hur de skadar barn för livet. Oh well det var inte det jag ville säga. Jag ville bara säga välkommen tillbaka till livet min bror Patrik. Jag som har tjatat på dig att du borde besöka doktorn. Du gjorde ett ordentligt besök tillsist.
