Jag mår så märkligt. Jag är så tacksam och ledsen på samma gång. Så stark och skör, på samma gång. En skyddsdräkt är av pansar men också blottad bröstkorg. Det känns som jag har en hög integritet samtidigt som jag blottar min barndom för allmän beskådan. Det är både olustigt och hoppfullt. Förstår ni vad jag menar? Jag har ju alltid förespråkat att vara personlig, men aldrig privat. Nu berättar jag något personligt som faktiskt inte kan kallas privat eftersom det inte är självvalt. Det är ett brott jag har varit med om. Men brottet innefattar mina privata delar. Det är så dubbelt allting. Det känns som jag lägger min nakna kropp och själ för allmän beskådan samtidigt som jag står i pansardräkt framför den för att både skydda och blotta den. Visa alla att jag blivit utsatt för ett brott och mana folk att hålla ögonen öppna: Se vad jag har varit med om. Se på min kropp. Nej förresten. Se inte på mig, lämna mig ifred. Men titta en stund och håll sedan ögonen på de som omger era barn." Det är så dubbelt, så jobbigt. Det skar i mitt hjärta när du fantastiska mamma till en dotter med särskilda behov. Hur du fullkomligt skiter i folks heder och skyddar din dotter till max från folk hon eller du inte träffat. Noggrann med vilka som får och inte får byta blöja. Barn med särskilda behov är extra utsatta och en måltavla för dessa... Dessa pedofiler. Jag dör, men jag måste leva. Jag måste vara stark, mycket starkare än de nu utsatta barnen. Men det blir mycket lättare om jag vet att vi är fler föräldrar som tar kampen för barnen. Som reser oss som den där mänskliga skyddsmuren barnen behöver. Nu väntar vi inte på politiker, poliser, rättväsendet eller att andra ska göra rätt för våra barn. Vi gör rätt för barnen tillsammans. Vi blir en rörelse som gör allt i vår makt för att agera skyddmur för barnen. Byråkratin får hänga på sen, men vi väntar inte på att byråkratin. För pedofiler väntar inte. En person sa "Är det inte lite tidigt att lära barn integritet på förskolan?". Jag stod först mållös, men fick sen säga de smärtande orden: Nej för en pedofil har inget bäst före datum för när de kan utnyttja våra barn sexuellt." Det gör ont att säga, det gör ont att höra och det gör ont att läsa. Men det gör mer ont för barnen att bli sexuellt utnyttjade.
