Om du bara hade en dag till att leva, vad hade du gjort då? Den frågan har vi hört och när vi hör den sträcker vi på oss och kommer att tänka på det som är viktigt, egentligen. Men i dessa moderna tider så behöver vi ställa oss en till fråga för att få den där vardagen som är vettig, egentligen: Om din telefon dog tillsammans med alla smartphones och sociala medier. Japp. Det händer bara på en sekund precis nu. Vad skulle du göra då? Läsa en bok. Ta en fika med min mamma. Ringa min kompis istället för att gå in på hens facebook. Ta en promenad. Och listan fortsätter. Ibland spyr jag på min iphone. Får ont i hjärtat när jag ser på filmer från 90-tal och halva decenniet i början av 2000-talet. Ni vet när folk såg varandra istället för att se varandra via telefonerna. Och jag mår illa av hur allvarligt folk tar sociala medier. En av mina närmsta blev ledsen för att jag avföljde henne på Instagram. Instagram är inte ett mått på min vänskap, det ska inte vara ett bevis för den heller och när i helvete fick vi dessa "problem"? Är det inte sjukt? Jag hade inte pratat med Berivan på två månader. Så hon läste min blogg. Det var den "Elaine" hon fick. Inget kroppsspråk, inget tonfall, bara text. Oavsett hur bra många tycker att de känner mig via bloggen så kan man inte komprimera mig till den här bloggen. Delar av mig får plats, men inte de delar som mina närmsta känner till. Det lämnar jag utanför. En annan vän läste bloggen ett tag som rutin och glömde av att höra av sig. Jag ser ju vad du gör på bloggen. Men hen ser inte det hen har sett sedan vi var sju år gamla, för den privata Elaine får inte plats i bloggen, facebook, twitter eller några andra sociala medier. Oavsett om hon vill det eller ej så kommer hennes bild av Elaine ändras om hon bara läser bloggen. Vart vill jag komma? Det här är ett högst personligt meddelande till mina närmsta. Men varför jag skriver det på bloggen är för att jag hoppas att det ska inspirera er att göra samma sak. Så mina älskade närmsta vänner och alla kompisar: SLUTA LÄS MIN BLOGG. Jag känner inte av dina ögon på bloggen. Ring mig istället. Och du känner inte mig via en blogg, du känner av ett fragment av mina betraktelser. Men det är en betraktelse jag har sett, det kan inte jämföras med din upplevelse av mig." Sociala medier gör oss ascociala till och med mot våra vänner. Jag kommer vägra att gå in på din FB, jag kommer ringa istället. Jag kommer inte läsa din blogg (det gäller dig med Bella) jag kommer ringa dig. För den du är via sociala medier är inte ens en promille av den vän som jag känner. Jag känner inte Blondinbella, jag känner Isabella. Jag känner inte Gabby på facebook, jag känner Gaby. Vem hon är kan inte facebook berätta. Så kära moster Maria, mamma Dilza, Berivan, Meryem, Faje, Nathalie, Cristian, Paul, Rana och alla andra vänner och familj. Det var länge sen vi hördes som vi gjorde innan sociala medier, smartphones och min blogg kom in i bilden. Låt oss börja uppleva varandra på riktigt igen, utan det där filtret av sociala medier. Vår relation ska inte vara via sociala medier. Om jag undrar hur ni hade det på resan så ringer jag och kollar, istället för att kolla de modifierade bilderna i Instagram. Inget instagramfilter slår din upplevelse, jag vill höra den. Så. Och ni bloggvänner som trivs med det fragment av Elaine som ni får här är självfallet välkomna att fortsätta läsa. Det är ju trots allt så mycket mer än retorikexperten ni får i medierna. Kram på er alla. /Elaine, börjar avfölja alla sina vänner på Instagram, hon är jävligt trött på filter och sugen på deras upplevelser.
