"Tänk om man vågade mer i livet, vad livet hade varit rikt då." så sa en person jag träffade i London. Då kom jag att tänka på vad blyghet och att tycka allt är pinsamt måste vara hämmande för folk. Jag vågade ju inte gå på dejter för att jag tyckte det var pinsamt. Men pinsammast av allt är att dö utan att våga leva livet som man fick serverat genom att födas. Så jag la undan mitt coolhetskomplex, började dejta och så blev det som det blev. Jag utsatte mig själv hellre för pinsamheter än undran och grubblerier. Den värsta tanken jag vet är "tänk om jag hade", det får inte finnas i mitt huvud för de få gångerna det har hänt så har tanken stannat där läääänge. Bättre att jag gjorde även om det gick i skogen, för då behöver jag åtminstone inte grubbla på om det gick eller inte. Det jag vill säga är att gör det där ni grubblar på och inte riktigt vågar. Gå fram till den där killen vid baren även om det blir pinsamt om han dissar dig. Då vet du och du behöver du inte grubbla på om han är din prins eller inte, NEXT. :) Sök det där jobbet, om du inte får det så what the hell, då vet du. Lägg dig inte vid startlinjen, spring loppet och var en vinnare oavsett hur loppet går. Du är en vinnare för du vågar!
