Det är inte alltid det är så men 99,9 gånger av 100. Varför förklarar En läsare Sandra Stenvall Efraim så himla bra här (foto Amelia Widell): Ett barn gör våld på sig själv före det säljer ut sina föräldrar. Det är logiskt, man sågar inte av grenen man sitter på. Det finns många människor som inte vet hur det är att ha föräldrar som av någon anledning gör sina barn illa. Människor som tror att det är 50-50, men det är inte inte, för maktbalansen är skev mellan barn och förälder. När ett barn yppar ord om hur föräldern gjort barnet illa, med sådant allvar som situationen kräver, då står barnet bara inför ett enda val: leva eller dö. Som medmänniskor, som andra vuxna, har vi bara ett enda alternativ: LYSSNA och ifrågasätt inte. Anta att det barnet säger är sant. Var tydlig med det, att du har barnet under ditt beskydd nu (även vuxna barn) för barnet lyssnar efter sätt det i alla fall kan vara barnets fel. Minsta lilla antydan så finner barnet den. Alla gånger är man nämligen hellre fel själv än att erkänna att ens förälder är en dålig förälder och att ens hela liv är en lögn. Med facit i hand, oavsett hur det facit ser ut, så fanns det bara ett sätt som du som medmänniska och vuxen kunde ha hanterat situationen på rätt sätt. Lyssna och agera som att det barnet säger är sant. Du behöver inte förstå det, du behöver bara ställa dig upp och breda ut de beskyddande vingar du föddes med." Tro på barnet, hen pratar med livet på spel. En förälder/anhörig har bara hedern att förlora.
