Jag hör om män som behandlar sina kvinnor så jädra dåligt. Som direkt efter en förlossning oroar sig om kvinnans mage ska bli återställd. "Kommer den bli som en utblåst ballong resten av livet?" och där ligger en nyförlöst utmattaf kvinna som ska få vara glad över det nya livet och lite oroad för den nya rollen som mamma. Plötsligt ska hon behöva tänka på sin mage som mannen tycker är oattraktiv. Jag tror inte på våld men jag vill slå dessa män, sätta en varningsskylt på dom för att skydda alla kvinnor de möter. Eller en annan sak jag fick höra. Mannen som blev orolig för att kvinnans (också höggravid) bröst skulle börja hänga efter amning eller att hennes underliv skulle bli deformerat. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DESSA MÄN? HUR KAN MAN SÄGA SÅ?! Vi kvinnor oroar oss tillräckligt själva och försöker göra det bästa för att älska våra kroppar trots alla de stora förändringar de gör fenom graviditeter. Det vi behöver är män (eller kvinnor) som älskar oss i dessa sköra stunder, inte kritiska ögon som med skeptism undrar om vi ska bli återställda. Män som klagar på vikt ska ha en vikt i huvudet. Jag tycker det är så beklämmande att höra. För Gustav har aldrig varit så mot mig. Jag håller aldrig in magen för Gustav. Jag sitter toppless i soffan med hängande bröst utan minsta oro för vad han ska tänka. Han älskar och åtrår mig. En förändrad kropp ändrar inte på det. Alla ni där ute förtjänar inget mindre. Ha Gustav som kärleksmall och de andra kritiska männen som no-way-mall. Här är jag en vecka innan jag Matheo föddes. Vi åkte till pippaloss bara dagarna innan förlossning. Jag kände mig som en val, men Gustav fick mig aldrig att känna så. Jag frågade honom hur det var möjligt att han kunde ligga med mig när jag var så annorlunda mot vad jag brukar vara. Gustav svar tycker jag sammanfattar hur svaret ska vara när någon älskar dig: Allt går när det finns kärlek."
