Tänk en blogg där folk samlas och pekar inte på andras brister utan på de egna. Inte på ett destruktivt sätt, utan för att de vill utvecklas. Så tycker jag att vi är. Jag blev varm av att läsa tråden där ni erkänner era fördomar. Det är stor att kunna erkänna en sån sak. Det är stor på två sätt tycker jag. Dels för att människor som erkänner sina brister är så mycket mer beundransvärda än de som hävdar sig vara felfria. De sistnämnda brukar vara rätt så vidriga att ha att göra med. Det andra är att det är stort för att när du erkänner och pratar om din fördom så har du tagit den ur ditt system. Plötsligt har du distans och kan se den. Då är den inte längre dold och kam växa i det tysta. Istället är den ute och du kan se hur du kam slipa bort den. För mig hjälpte flera års terapi för att förstå att det är min pappa som är sjuk i huvudet - inte all världens män. För dig kanske det krävs mindre än så. Med mina ytliga, inte så psykologiskt djuprotade fördomar utan mer lätta. Dom tyckte jag var rätt lätthanterliga. Kunde jag säga högst tio saker om ett folkslag, etnicitet eller grupp människor så var det lätt att dra slutsatsen att det förmodligen var fördomar. Försök att beskriv Sverige, din mamma, bästa vän eller kanske hobby med tio ord. Visst skulle du kanske kunna, men ingen annan skulle förstå Sverige, dina mamma, bästa vän eller hobby med enbart dessa tio ord. Därför drog jag den enkla men också självklara slutsats att jag inte känner till något som jag högst kan beskriva med högst tio ord. Antingen säger jag ingenting om dem eller så tar jag reda på mer. Det är min regel än idag. Efter en elak pensionär handlade på Konsum när jag satt i kassan så blev jag avig mot alla pensionärer. Tänk så lätt det är att odla fördomar. Den pensionären jag kände då - min farfar - han var "annorlunda" och undantaget. En enkelt och sorglig ursäkt för att behålla fördomar. Men så började jag aktivt att motarbeta mina fördomar genom att tvinga mig själv att prata med "detta folkslag pensionärerna". Jag är glad att jag gjorde det för jag blev vän med en Inger som långt senare skulle bli kär vän till min farfar och tillslut min farmor.❤ Kan ni tänka er att aktivt motverka era fördomar? Det är väl en bra utmaning tills nästa vecka. Klura gärna på hur och berätta för mig sen.
