Jag nämner ofta min farfar på mina föreläsningar. Ibland hämtar jag orden ur minnet och då håller jag mig rätt cool - publiken också. Men igår så hämtade jag orden från hjärtat och då händer något magiskt. Orden fylls med känslor trots att jag säger samma sak som dagen innan. Men folk känner av ord som är laddade med känslor, det är såna ord som går rakt in i hjärtat. Jag orkar inte hämta orden från hjärtat varje gång, men igår på min andra föreläsningen då jag träffade några av er bloggvänner, så gjorde jag det. Om det är något retoriskt tips jag vill ge er så är det det här: Säg inte bara orden, känn dem. Då kommer folk känna det du säger." Jag känner det Jason sa igår. Samtidigt som jag känner mig irriterad på mannen som vill skåla efter talet. Snacka om att inte känna in läget.
