När vi gick längs stranden i Alicante så möttes vi av två supermedvetna unga kvinnor. De kanske var 20 år och hade magtröjor, djupa u-ringningar, korta kjolar och höga klackar. De var supervackra såklart, men kastade osäkra bekräftelsesökande blickar runt omkring sig. "Tycker andra att vi är snygga" var den primära frågan och de fick ju visslingar som resulterade i leenden från tjejerna, men inte baserat på trygghet utan kortsiktig bekräftelse. Jag utbytte blick med en av dem som log osäkert även mot mig. Jag log tillbaka och skickade en slängpuss. Oj vad glad hon blev. Vi äldre kvinnor måste ta hand om de yngre och komma ihåg att vi alla har gått igenom den där utseendebekräftelsefasen och att den går över, i alla fall för de flesta av oss. Här är jag i mina tidiga 20-år och bekräfteslebehoven av mitt utseende var enorma. Jag mådde inte särskilt bra. Hade inte kommit så långt som jag har nu och det är ju mycket begärt eftersom jag är 14. år äldre. Jag mådde dåligt när andra kvinnor var snyggare än mig. Jämförelseträsket var totalt. En dag kunde bli förstörd om en kille jag tyckte var snygg inte gav mig samma uppmärksamhet. Och jag drömde om att dansa samba i sambadräkt och en perfekt kropp skulle jag ha också. Något år senare när jag har gått upp till 80 plus och är tillsammans med en barcelonakille som säger "gå till gymmet" kanske tio gånger per dag. "Aldrig du är vacker". Oj vad jag kämpar för att hålla in magen på kortet. :( Idag känns allt det där helt meningslöst och jag kan vilja krama om den 20-åriga jag samtidigt som jag ändå måste låta henne gå igenom sin fas. Den tog ju mig dit jag är idag. Idag fattar jag inte poängen med att dansa halvnaken i sambautstyrsel. Jag vill inte attrahera till mig uppmärksamhet som bygger på mitt utseende utan på mina prestationer och kompetens. Den kicken är så mycket större. Men bara för att jag har kommit dit så har jag inte rätt att bli översittare eller se ned på tjejer som är där jag var för 14 år sedan. Jag kan vara den där storasystern som bekräftar dom, men också bekräftar för annat (utöver utseendet) bra de gör som de kommer få större kickar av med tiden. Med åren så var jag fortfarande en stor tjej, men med desto större självförtroende. Jag lät mig inte definieras av männens bristfälliga reaktioner på min vikt utan dejtade dom som såg vem jag var. Meryem och jag för tio år sedan. Jag mådde så mycket bättre av det och jag umgicks med kvinnor som stärkte mig, det gör jag än idag. Jag fick ett helt annat självförtroende och en annan inre styrka. Men jag behövde bara få vara svag först.