Johanna, jag försöker inte hänga ut dig som näthatare - det är du inte - utan jag vill bara lyfta din kommentar eftersom den har fått mig att fundera. Fundera för att du var en av de få som gav kritik och respekt. Ni bloggvänner har säkert märkt att det blivit lite trist stämning den senaste veckan. Några troll lockades fram. Folk har kallat mig girig, dryg, kapitalist att jag skryter om mina pengar, ser ner på lärare och så vidare. Johanna gjorde det på ett sätt som fick mig att undra vad det är i min kommunikation som får vissa att ilskna till. Varför jag lyfter henne är för att hon kritiserar med respekt och medger att hon inte kan sätta fingret på vad det är som får mig att verka dryg. Om det stämmer så vill jag veta. Ibland är kritik befogad, ibland retar sig folk för att det egentligen har med dem själva att göra. Jag har själv varit den som läst in saker fel för att jag varit på en plats i livet då vissa saker provocerade mig utan att vara det i sig. Tydligen har jag pratat mycket pengar den senaste tiden. Jag läste igenom två veckor tillbaka och jag har inte nämnt ett endaste belopp. Däremot har jag av naturliga skäl berättar att Gustav förhandlade med mäklaren och att fler än höginkomstagare har råd med hus i Spanien. Varför? För att det var det som var aktuellt i mitt liv just då. Jag nämnde aldrig att jag var höginkomsttagare, men den premissen las in i meningen. När jag sa att mina vänner som är lärare har råd med hus så fanns det de som tolkade om det till att jag skulle se ner på lärare. Det hela tedde sig i min värld väldigt märkligt, men eftersom det kändes som en del kritiker som Johanna, faktiskt menade väl, så ville jag försöka sätta fingret på EXAKT vad jag har skrivit som provocerat så. Jag jobbar ju trots allt med kommunikation. Kommer någon på det så är ni varmt välkomna att citera vad jag sagt, inte ge en tolkning utan säg vad jag har sagt som är fel/drygt. All kritik har hittills varit tolkningar av det jag har skrivit. Och att berätta att jag var förortstjej förstår jag inte att man kritiserar, det är ju fakta precis som jag är svensk och brasiliansk. Tro det eller ej men igår var jag faktiskt rätt nere över det som skrevs. Inte trollen, dom skiter jag i. Det är fö rätt tröttsamt att se när samma ip-nummer byter namn i kommentarsfältet. Vilka ansträngningar ni gör för att få medhåll i er förpestning, tänk om den energin skulle läggas på något bra istället? Jag var nere över att jag för en gång skull inte kunde förstå kritiken, en välmenande kritik som inte kunde sätta fingret på vad det var. Berätta gärna när jag den "senaste tiden" har pratat för mycket om och skrutit om pengar och när jag haft en "dryg" ton. Jag kan vara klumpig ibland, det vet ni som varit med länge och jag är ingen stolt människa. Jag kan be om ursäkt och har gjort det många gånger. Jag vet hur viktigt det är att kunna göra det, släppa stoltheten och säga vet ni det var rätt jag var dryg och pengakåt, sorry. Men får jag inget konkret, utan bara tolkningar och "en känsla "då blir det svårt. Jag tror att folk har svårt att förena min ödmjukhet med min jantebefriade del, för jag är jantebefriad. Det är ingen motsättning men kanske inte så många som har den kombinationen, vad vet jag? Sen tror jag att folk förväxlar glädje med skryt. Jag måste kunna uttrycka glädje utan att det för den delen ska tolkas som skryt. Och vad är det för fel med skryt egentligen? Det betyder ju att man är stolt över sig själv. Jag är stolt över mig själv och hoppas att andra är stolta över sig själva. Men bara för att jag tycker att jag är bra så tror jag inte automatiskt att jag är bättre än alla andra. Sen tycker vissa att det är fult att prata pengar. Det tycker inte jag. Däremot kan jag förundras över hur alla pratar om sexliv, skitsnack om bekanta/vänner, politik och fördomar hejvilt. Men så ska pengar vara fult och tabu. Jag förstår det inte och kommer nog aldrig förstå det. Vill någon förklara för mig varför och hur det är fult så gör det gärna. När jag tänker på det så har det alltid varit en skara som blivit irriterade beroende på vilket skede de själva varit i. När jag berättat jag har mycket bröstmjölk så har jag "skrutit" om det och "ser ned på oss som inte har det". Egentligen borde jag bara skita i viss kritik och dra slutsatsen att det ligger hos dem. Men jag vill inte missa befogad kritik. Hur tänker ni bloggvänner kring allt det här? Vi är rätt många här så vi tänker förmodligen rätt olika allihopa. Det vore skoj att höra era olika tankar. Vad ska man prata om respektive inte prata om och varför? Jag tror att ens bakgrund kan spela in rätt bra.
