Jag som retoriker är ju ständigt intresserad av kommunikation. Och när någon ger en kritik och jag känner att det landar fint, som bomull, då måste jag alltid klura på och ta reda på varför. Bloggvännen Emma lyckades för mig, jag kände bara att jag tyckte om henne efter hennes uppriktiga kritik. Emma om mitt mål om sociala gränser och det som uppfattas som rangordning av vänner: Vilken sorglig syn på livet.... Att inte skaffa nya vänner. Varför sätter du upp så mycket regler för dig själv hela tiden? Verkar ganska jobbigt, dels att följa dem, dels att hålla reda på. Och den här rangordningen du gör av dina vänner hela tiden, "X och Y är mina favoriter just nu", hu.... Läskigt. Sluta rangordna dina vänner och njut av livet istället. Du är ju en grym tjej, författare och inspiration. Det det var tror jag, att Emma kritiserade min syn som "sorglig" hon sa aldrig att jag var en sorglig person. Hon pekade ut en specifik syn som jag hade och kallade den sorglig. Så på något sätt kändes det som jag stod bredvid henne och kollade på synen tillsammans med henne, det kändes aldrig som hon pekade på mig utan på synen. Det kanske inte var medvetet, men det är ett riktigt skickligt sätt att ge kritik som jag skriver om i min bok Snacka Snyggt - "peka inte på personen, peka på handligen". Sen blev hennes avslutning "du är grym osv" eftersmaken av kritiken och det smakade gott. :) Det är det retoriska dispositionen man ska ha, istället för att säga "du är grym men har en sorlig syn", då blir sorglig syn eftersmaken. Avsluta med något bra. Gud vilken retoriknörd jag är! :D Det här med rangordningen gjorde mig orolig för mina formuleringar i bloggen, för jag favoriserar alla mina vänner. Förutom Stefan då som är best man ;). Men den ifrågasättningen fick mig att rannsaka min retorik på bloggen istället för att gå i försvar. Det kan ni tänka på kära bloggvänner att när ni får kritik så säg inte "det är din uppfattning och den är fel". Fundera istället på vad du har gjort/sagt som gav personen uppfattningen om dig. Se kritik som en chans att växa, att få reda på något om dig som kanske många tänker men bara den här personen hade modet att säga. Tacka gärna den person, ärlighet är guld! Här kan ni läsa ett längre inlägg om just kritik. Mitt svar till Emma: Hej Emma, tack för fin kritik. Märkligt att när vissa ger kritik så värmer det i hjärtat, du är en sån. Åh alla mina vänner är mina favoriter men ibland när jag inte träffat några på länge så får jag abstinens där av ordvalen ”favoriter just nu”, men du har rätt jag borde nog skriva ”dom saknar jag extra mycket nu” så det inte uppfattas som en rangordning. Hu... som du sa, hoppas inte mina vänner uppfattade det så. :O Det här med att inte skaffa nya vänner står jag dock fast vid och det handlar mest om att inte lägga en massa tid på bekanta. Jag är alldeles för snäll och tackar ja till en fika med ngn jag inte känner när jag egentligen bara vill träffa min mamma, farfar eller kanske Cristian. Därav inte skaffa nya vänner, om du skulle se hur min vardag ser ut alla hotellnätter jag spenderar i olika länder/städer så tror jag du skulle förstå vilken felprioritering det blir att träffa en bekant istället för en vän/familj. Jag har helt enkelt gått emot min egen vilja genom att vara andra till lags. Så hade jag kunnat formulera det istället för ”inte nya vänner”. Tack för din kritik, jag ska tänka på mina formuleringar i fortsättningen. du är grym! Kram" /Elaine, tycker inte man kan ha nog av ärliga personer i sin omgivning.
