...då tyckte jag mest om mina bilar och nappar, det var det som var livet helt enkelt och livet var toppen. Jag tycker fortfarande livet är toppen. Nu när jag har en bebis i magen så klurar jag på vad som formade mig, vad gjorde mig till den jag är idag. Mina val och allt sånt. Min mamma sa alltid att jag skulle bli något stort, men hon var noggrann med att jag fick bestämma vad stort var. Jag tyckte det var stort att kunna ha en napp i munnen och en i vardera näsborre. Sen när jag var runt 6 år så tyckte jag att det skulle vara stort att få jobba på Pressbyrån, som den rödhåriga tanten som jobbade där. Hon åt alltid godis och det avundades jag. Nu tycker jag det är stort att få jobba med exakt det jag vill, det spelar ingen roll om det är författare eller barnmorska. Så länge man gör och får betalt för att göra det man tycker om mest. Men det gäller att hitta sin egen vilja och släppa andras förväntan. Tack och lov hade min mamma inga specifika förväntningar, bara att jag skulle bli något stort - vad det var fick jag bestämma... det är stort!
