Jag höll i den här boken när jag fick beskedet. Jag lyssnade på Tears always win när jag hade avslutat samtalet. Fan, jag som älskar den låten. Känslorna sipprade ner i boken och jag förmår mig inte att läsa den mer. Låten var för alltid förstörd av det som från och med imorgon kommer bli negativa minnen. Jag undviker gatorna som jag älskar, musiken jag tycker om och böcker jag håller av. Jag vill inte förstöra dem med mina för tillfället tunga avtryck. Jag ska gå på gator jag inte bryr mig om, lyssna på musik jag inte kommer sakna och läsa tidningar jag ändå aldrig kommer vilja läsa igen. Allt för att dessa känslor ska kapslas in och enkelt kunna slängas i papperskorgen. Jag ska känna, inte dödsförklara mig i förtid genom att stänga av. Jag ska göra som Beyoncé sa om besvikelser och motgångar: ”Allow it, Release it, Move on. ” Älskade fina bok, det är inte du det är inte heller jag. Det är det tråkiga beskedet jag fick när jag höll i dig. /Elaine, har inte hjärta att slänga boken utan lägger den på en papperskorg för att någon annan ska hinna rädda den.
