Det var så svårt, jättesvårt att inse att New York var Stefans nya hem. Det var bara att gilla läget. Hade han bott i Sverige kan jag säga att vi hade varit Bill & Bull. När han är här känns det som han är mitt kompiscentrum på något sätt, jag ringer honom det första jag gör och det sista jag gör - godmorgon och godnatt. Jag älskar Stefan och saknar honom, inte konstigt han är ju min best man. Livet känns liksom komplett på något sätt när vi bor i samma land. Nu så har vi ordnat det så att jag kommer till NY två gånger om året och han till Sverige två gånger. I år blir det annorlunda i och med knodden, så Stefan kommer i Maj och stannar över sommaren - guld! I morse pratade jag med en annan av min närmsta vänner som berättade att hon hade planer på att flytta utomlands. Gud vad ledsen jag blev, gråten i halsen och allt. Men jag kan ju inte vara en egoistisk vän och övertala henne att vara kvar, det som gör henne lycklig är viktigast. Men så satt jag i taxin till centralen och grät en skvätt medan jag googlade bilder på tjejkompisar. Jag vill inte att hon åker, jag vill klamra mig fast och ha henne kvar. Få henne att känna att Sverige är världens bästa land trots klimatet. Att vi kan göra det allra bästa av Sverige. För mig blir det så galet att jag får barn och hon byter land. Usch, nu blev jag superledsen. Måste skärpa mig så jag inte börjar storböla! /Elaine, älskar sina vänner massor
