Det är inte svårt att sätta mål, det svåra är att fullfölja dem, att inte ge upp. Det är därför man ska göra som Linnéa säger; sätta rimliga mål och framför allt - delmål. Men jag vill bara säga en sak som boken Alkemisten lärde mig. Någonstans i boken sägs det att när man känner för att ge upp och allt känns hopplöst för att nå skatten, det är då man ska fortsätta och ge ännu mer för den där tröttheten/hopplösheten är ett tecken på att man är nära målet. Det kanske låter som hokuspokus för många, men det tänket har verkligen hjälpt mig. Som när jag vill bränna upp körkortsteoriboken på bål och lägga ner allt med körkort efter att ha kuggat, då tänkte jag på Alkemisten och bokade upp teori/uppkörning veckan därpå mot min vilja och ork. Allt för att jag hade en fast övertygelse om att jag var nära målet. Och vet ni vad? Det var jag! :) Det här tänket har fungerat både professionellt och privat. Precis innan jag skulle ge upp spraydejtandet så beslutade jag mig för att fortsätta och då träffade jag Gustav kort därefter. Samma dag som jag vill lägga ner träning, lägga mig i soffan med en stor skål glass så går jag ändå och tränar och den dagen så säger David att jag kommer bli starkare och mer vältränad än vad jag var innan graviditeten! Testa det tänket!
