Något praktiskt och personligt. De ledorden brukar jag ha när jag köper presenter till Gustav. Oj vad jag letade. Nu ska jag hem och göra mig fin för min dejt och eventet ikväll. Jag kom förresten på att Gustav och jag visst firar vår första dejt för den var den 17:e September 2008 i Gamla stan. Det kom vi på långt senare att det blev exakt tre år senare som vi gifte oss. Alltså den dejten. Jag kom en halvtimme för sent, tog det liksom inte på allvar. Tänkte att Gustav förmodligen var alldeles för snygg för att var han med stort H. Helt ärligt så trodde jag att vi förmodligen bara skulle ligga, men sen skulle jag upptäcka att han var snygg och inget mer. Konstig fördom men jag har varit på dejter med snygga killar som fått för mycket bekräftelse på sitt utseende att de trott att de inte behöver en personlighet. Känner ni igen det? Snygga personer som vet hur man posar men inte har en aning om hur man pratar. Det tror jag kan bli följden av föräldrar som ger sina barn alldeles för mycket ytlig bekräftelse. Det blir barn som tar sig igenom situationer med ett sött leende. Inte bra. Matheo får en hel del ytlig bekräftelse, men inte alls så farligt mycket. Han får mest höra att han är snäll, har en härlig personlighet och dansar bra. Det visade sig att Gustav var mer än en snygg poserande man, mycket mer.
