Mamma, jag älskar dig. Jag älskar dig för att du varit min klippa hela mitt liv, från att jag föddes tills i detta nu när du håller min dotter och en grönsakssmoothie i din famn. Du har alltid tyckt att mina framgångar har varit självklara, du förutspådde dem redan i Bredäng. Trots att vi kämpade med ekonomin och tillvaron så glittrade alltid din blick när du pratade om framtiden och vad det skulle bli av mig. Jag tyckte du var lite tossig och började skratta åt allt du sa att jag skulle göra som att skriva böcker. Nu skrattar jag inte längre, jag ler. Ler för att du såg saker som jag inte ens hade föreställt mig. Du stod kvar och jag står kvar. Det var du och jag mamma, vi mot världen. Nu är vi några fler i familjen, men du är vår klippa. Fortfarande. Jag älskar dig.
