Godmorgon mina fina! Vilken tur att vi hade IRL-dag igår och så kan man gotta sig idag istället när det är dåligt väder. Nej, men jag ska verkligen skära ned över lag. Jag har tänkt att berätta en sak för er. De få gånger folk har kommenterat ogenomtänkt och ibland elakt så har det verkligen värmt när ni har svarat och satt gränser. Civilkurage på nätet är viktigt tycker jag. Det är precis som att någon skulle skrika "f'tta* till mig på gatan. Visst är det bra att jag sätter en gräns, men för påhopparen så ändras världsbilden om det är fler än den utsatte som reagerar. Så jag vill bara tacka er som har gjort det i tid och otid. Sen finns det ju en till metod som är väldigt bra - ignorera trollen. På Lottas blogg är det verkligen en annan sorts troll. Det är nästan så att de inte kan kvala in i titeln "troll" för de är nog inte medvetna om den galla de sprider. Det är oftast kvinnor som kritiserar och ger komplimanger som egentligen inte är komplimanger. Ungefär som "Hur orkar du stycka upp din semester. Jag hade aldrig orkat med ditt liv. Vad tycker din stackars familj?! Kram" Att avsluta en sån kommentar med "kram" känns bara falskt. Det är en sorts falsk vänlighet och stark missunnsamhet som genomsyrar en del av kommentarerna. När jag läste igenom kommentarerna så visste jag att det här landar någonstans i Lotta, för det gör det hos alla oss som bloggar. Varför? För vi är människor. Så jag körde lite civilkurage på nätet. Det intressanta är att det finns de som reagerar med att jag är "patetiskt", "lotta kan försvara sig själv" och att jag är "emot oliktänkande". Medan andra fattar galoppen. Visst jag är inte jätteretoriskt alla gånger, men jag säger (nästan) som Lady Dahmer. "Ibland måste man bara be folk att suga röv." Jag säger inte så, men jag säger lite annat. Annars då? Jorå, Amelia ringde och intervjuade mig om "IRL är det nya svarta" i morse. Eller de ringde Gustav och intervjuade mig. Sen dricker jag kaffe ur den här. Det är jag och Daniela när vi var 21 och hon skulle flytta till London då. Det ska hon nu med. Matheo och jag ska hälsa på farmor Inger och sen ska jag äntligen börja min träning och kur för infektionen i ryggen. Vet ni vad? Jag tycker om er så himlans mycket. Ni är så fina och unika. Inser det när jag läser kommentarsfält på andras bloggar. Tack för att ni är som ni är och för att ni är just här.
