Jag har ju äntligen blivit skadefri och kan göra så roliga saker som att springa, inte fullt ut men i alla fall jogga. Destinationen har blivit Playa Flamenca för att det är ett lagom avstånd och vacker utsikt. Jag hoppas att jag ska kunna springa årstaviken runt när vi är tillbaka i Sverige. Jag vet inte varför men jag tycker det är coolt att kunna springa, men skaderiskerna för en ovan är rätt höga. Men bra musik i lurarna och bra tankemönster så är joggen en fin meditation för mig. jag har förresten tänkt en hel del på Tony Robbins. Jag tror att jag blev lite kär i honom, som människa. Jag kan inte komma över den där blicken han hade. Total närvaro, ödmjukhet, visshet och äkta. Det är inte alla som är det. Jag försöker att alltid vara äkta. När ni bloggläsare kommer fram och hälsar eller vem som helst egentligen så vill jag vara närvarande och mig själv till hundra procent. Ha själen precis bakom iris så ni ser mig i blicken, om det låter vettigt. Själen ser man i ögonen. Jag har träffat många vars blick man mött och märkt att personen inte är där. Tony Robbins är där.
