Jag begav mig till Mälarhöjdsbadet igår, bara för att få lite tystnad och lugn och ro. Jag hade några telefonintervjuer jag kunde ta från stranden. Det var så skönt att höra lugnet. Det är inte klokt vad ljudkänslig jag har blivit. Nästan så att jag inte klara av Stockholm. Här betraktade jag min barndomsstrand, den som var så stor då, men så liten nu. På tal om stor så såg jag nåt vitt i ögonvrån. Det visade sig vara mitt första grå hårstrå. Det satt vid tinningen. Min frisör säger att det är tecken på stress, just grå hårstrån vid tinningarna. Vilken tur att jag bara hade ett då. Jag höll i det länge och undrar hur folk reagerar på sina första grå hårstrå. Tänker dom att nu går det utför? Eller blir de glada? Jag tänker att tänk att jag fick uppleva detta, det är inte alla som får. Vad tänker du?
