Min älskade mamma fyllde år igår. Vi myste åt tårta och pratade allt möjligt. Jag beundrar henne så mycket, en sprallig och busig kvinna. Blir alldeles blödig när jag skriver det här. Saker och ting är ju annorlunda nu när jag ser på henne med en vuxen kvinnas ögon. Som hon har kämpat, min söta mamma. Tänk bara att vara 30 år. För många av er som läser bloggen så kan det låta hur gammalt som helst, men det är ju precis då man precis vant sig vid vuxenlivet tycker jag. Så tänk att vara 30 år, bo i en liten hyresrätt på 45 kvm i Bredäng med sin 2-åriga dotter på en minimilön och orättvisa chefer. Det går knappt att få ihop vardagen, men du drar inte på dig offerkoftan utan berättar för din dotter om alla möjligheter hon har. Säger att hon ska bli något stort oavsett vad hon väljer vad det blir. Så var min mamma när hon var 30 år - min hjälte och hon är fortfarande det. Jag hade inte klarat det som hon gjorde. Själv bor jag i en 2.9 miljoners lägenhet i Liljeholmen, med sjöutsikt. Jag är höginkomsttagare med ett jobb där jag är min egen chef. Jag har min mammas uppoffringar att tacka för att jag har det som jag har det. Jag tror vi är många barn till slitande föräldrar som är så oerhört tacksamma för att de aldrig satte på oss offerkoftorna, utan de satte hoppet till oss istället. När våra föräldrar blev förenklade till hudfärg, religion, underklass, kostnad, eller invandrare så fostrade de oss till att se möjligheter. Jag tror att många barn i Sverige med föräldrar med invandrarbakgrund har en viss bitterhet mot de svenskar som kanske öppnar dörrar men inte vet hur man förvaltar de nya svenska medborgarna. En bitterhet både mot det politiska block som säger "vi måste hjälpa våra stackars invandrare" och de block som säger "de kostar pengar". Att se potential och kompetensen i dem som är annorlunda skulle vara en tillgång för Sverige - "offer" eller "kostnad" är ett falskt dilemma - min mamma är en hjälte. Men jag tänker inte vara bitter eller dra på mig offerkoftan - jag är tacksam för att min då 30-åriga mamma i en liten 2:a i Bredäng, med låg lön, dagliga rasistiska blickar mot sig och orättvisa chefer, ändå kunde se potential i mig - det är varken ett offer eller en kostnad - det är min hjälte och min mamma. /Elaine, ska försöka bli en hjälte för sina barn en vacker dag.
