Jag ska berätta en sak om min man. Han är på sätt och vis en gåta men på samma gång en öppen bok. Han är inte den som spontant berättar, men han gör det om du frågar. Han kan ha huvudvärk en hel dag utan att någonsin klaga eller berätta det. Efter snart sex år med honom så har jag lärt mig att vara lyhörd. Lära mig hans tysta språk, fånga upp signalerna och lyssna på dem. Det är väl lättare om han bara säger vad han tycker och tänker?! Det är aldrig lättare att ändra andra. Det är bättre att förändra det egna förhållningssättet till dem. Och det var på en resa till Sydafrika för fyra år sedan som jag insåg att det nog var en idé att bli lyhörd med min, som han var då, kille. Han hade varit tyst hela kvällen, tog sig för magen. Jag retades och sa att han nog hade ätit för mycket. Det trodde Gustav med. Kvällen gick och han fick svårt att stå och gå. "Säkert all mat du åt" skrattade vi och Gustav log och haltade efter. Natten kom och han hade svårt att andas. Jag frågade om vi skulle till sjukhuset. Men Gustav bet ihop och sa att det är inte något. Jag somnade och vaknade av att han yrade och efter en stund sa jag att vi åker till akuten. Gustav protesterade inte men gjorde heller ingen scen - det gör han aldrig. Själv hade jag fungerat som siren på väg till sjukhuset för hans blindtarm var läskigt nära att spricka. Tre dagar fick han ligga på sjukhus, min fina Gustav. Efter det övade jag upp min lyhördhet. Igår så ringde jag upp Gustav från möhippan. Han sa aldrig att han var trött, han sa "ha så kul". Men jag lyssnade inte på hans ord, jag lyssnade på hans röst och åkte hem. Det var bra. Han däckade i soffan kort efter jag kommit hem. Efter några timmar sa han att jag kunde åka iväg igen. Jag gjorde det motvilligt. Var ute en stund. Men sen lyssnade jag inte på Gustav längre utan min magkänsla och åkte hem igen. Vad vill jag säga med allt detta? Först vill jag säga att jag älskar Gustav. Sen vill jag ge två råd. 1. Du kan aldrig ändra andra, du kan bara ändra dig själv och det är oftast den bästa lösningen. 2. Vi extroverta kan inte gå runt och tycka att folk ska börja prata när hela förändringen kommer om vi bara börjar lyssna.
