Elizabeth: Vart ska vi äta någonstans, vad är du sugen på? Jag: En vacker miljö! Elizabeth: Berns? Jag: Deal! Jag var där en halvtimme innan utsatt tid för att få njuta av miljön och lite ensamtid. Jag beställde ett glas cava och bara njöt. Jag måste försöka njuta av stunden istället för att sakna mina barn de få tillfällen jag har ensamtid. Det gick bra denna gång. Så många crazy minnen jag har från detta ställe i början av 2000-talet. Fyllor, flirtar, dans och lite pinsamheter. Jag har ramlat ned från sprialtrappan till exempel?. jag köpte en topp från Indiska till middagen, ville vara lite raffig. Sen kom hon, Elizabeth. Gud så kul vi hade. Det var så mysigt. Man pratar med henne på riktigt så att alla känsloregister träffas, tårar, skratt, eftertänksamhet. Älskar det! Det finns folk som bara pratar om saker och det som händer på ett materiellt plan - aldrig känslomässigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska prata med sådana. De går på middag och pratar om hur maten smakar, vad fina lamporna är, vad de gjorde på jobbet, vad de ska göra imorgon, vad de har på sig, vad de ska köpa. Inte fel, men det handlar mer om vad de gör, inte vad de upplever. Elizabeth och jag pratar nästan bara om icke-materiella ting. Formuleringar som "hur kände du då?" Är vanligt förekommande. Haha, det hade säkert gjort många galna. Tur att vi är så olika i världen och har möjlighet att umgås som vi trivs.
