Hon är ju alldeles, alldeles underbar! Igår natt sträckläste jag hennes kärlekssaga med Ludvig. Jag läste om när det tog slut och minnet av mina heart break hotel perioder väcktes till liv. Jag ska blogga om det, jag lovar. För visst nu är ju bloggen en sorts "And they lived happily ever after"-blogg. Men jag vill ju dela med mig av vägarna hit. Jag dela med mig av tiden innan retorikexpert Elaine, då jag frontade varor på Konsum och pratade ihjäl kunderna i kassan för att jag var en understimulerad kassörska. Nej. Jag var en retoriker som jobbade som kassörska. Så var det. Oj vad jag är blogginspirerad av Sandra. Kristian Gidlund är ju min favoritförfattare, han kan jag inte inspireras av för han är så beyond. En SkrivarGud utan dess like. Jag kan bara fascineras av honom. Det är inte fel att läsa och bara beundra. Som en sumobrottare beundrar att Bolt springer fort, men försöker för den delen inte att springa själv. Så känner jag för Kristian Gidlund. Sandra däremot, hon inspirerar mig att öppna dörrar till livet som fortfarande är personliga utan att vara för privata. Gud vad jag gillar henne! Jag är så glad att hon är på bloggtoppen, saker och ting håller på att ändras. Det är bra skit på bloggarna nuförtiden.
