Det blev du Maya Angelou och jag vill bli som du blev, när jag är stor. Vila i frid. Jag känner en enorm tyngd när så stora människor som ägnat sin liv åt att kämpa och förtryckta, går bort. Mitt hjärta bankar också för de förtryckta och det har alltid varit en trygghet när de stora starka varelserna går före med säker blick och en massa erfarenhet. Såna som Maya Angelou, Martin Luther King, Harvey Milk och en massa andra. De som säger rätt saker trots att de får dödshot. Modet de hade ger mig mod. Alla som vågar säga ifrån och kämpa för rättvisa för alla. Tillsammans drar vi världen ditåt med ett tjockt rep. Men så dör en och repet känns, tungt. Det känns som man puttas framåt, måste växa lite snabbare, få den där självsäkra blicken som de stora som Maya Angelou hade. Den måste vi ha för att infria mod yngre förmågor, men ändå vara skitskraj själv. The free bird leaps on the back of the wind and floats downstream till the current ends and dips his wings in the orange sun rays and dares to claim the sky. But a bird that stalks down his narrow cage can seldom see through his bars of rage his wings are clipped and his feet are tied so he opens his throat to sing. The caged bird sings with fearful trill of the things unknown but longed for still and his tune is heard on the distant hill for the caged bird sings of freedom The free bird thinks of another breeze and the trade winds soft through the sighing trees and the fat worms waiting on a dawn-bright lawn and he names the sky his own. But a caged bird stands on the grave of dreams his shadow shouts on a nightmare scream his wings are clipped and his feet are tied so he opens his throat to sing The caged bird sings with a fearful trill of things unknown but longed for still and his tune is heard on the distant hill for the caged bird sings of freedom. - Maya Angelou
