Jag träffade Marie häromdagen. Vi är så synkade på ett nästan kusligt sätt. Vi hade lite tjorvigt med hälsan under en längre tid exakt samtidigt. Vi blev bättre samtidigt och så fick vi tillfällig ångest samtidigt utan att ha pratat med varandra. Hon frågade hur jag mådde och jag svarade ”bra, förutom den milda panikattacken jag hade igår”. Hon ”lägg av, jag med”. Vi träffades på Vurma och pratade on det under veckans kanske varmaste dag. Plötsligt ringer hennes larm och hon ser ut så här. Hon vill ha tid med Gud flera gånger per dag så hon sitter stilla i kärlek och tystnad. Asså min kompis, mina vänner. Så olika och jag älskar att jag har en drös i min famn. Jag vill också sätta ett larm för tid i stillhet men jag tror bara det skulle stressa mig. Jag mår bra nu, riktigt bra.
