Gud vad intressant det var att höra att jag inte är ensam om att vara "bästisskadad". Herregud vad grundlurade vi är. Jag vet inte varför vi tjejer oftast får frågan om vi har en bästis. Jag har själv tidigare ställt frågan om någon är Matheos bästa kompis. Men jag har slutat med det och blivit mer medveten. Han blir ju trots allt påverkad av mig och jag har märkt att han säger "alla mina vänner är mina bästa vänner" mer naturligt än mig. För mig faller det sig inte naturligt men jag har lärt mig. Jag var på en födelsedagsfest där en tjejkompis till födelsedagsbarnet höll tal och sa "Hen är min BÄSTIS, man kan bara ha EN BÄSTIS, vi är BÄSTISAR". Tror ni att jag tyckte hon var fånig och omogen? Absolut inte, jag kokade av svartsjuka för då upplevde jag att födelsedagsbarnet var MIN bästis. Jag var så nära att hålla tal för toppa bästisjävelns tal. Jag tänkte jag skulle säga något i stil med: "Ja man kan bara ha EN bästis. Men så finns det en nivå upp som vi två har blivit och jag vill säga ordet nu. (stor leende tittar innerligt på födelsedagsbarnet) SYSTER. Vi är systrar för vi förstår varandra som bara sånna som vi kan." Vi är mixade och "bästisjäveln" var vit så jag tänkte att jag skulle dra det kortet också. Tack och lov skedde bara det här i mitt huvud och jag höll käften. Hur gamla var ni kanske du undrar? Fjorton år?! NEJ, det var en trettioårsfest. MAJ GADD! Förstår ni vad barnsligt! Nu inser jag att både jag och "bästisjäveln" var bästisskadade. Låt oss aldrig vara det igen och sluta gradera våra vänner till piedestalen "bästis" utan stanna vid många bra vänner. Armbågarna blir färre och vi känner oss inte hotade och blir heller inte otrevliga mot nya förmågor. Har du också haft den den gnagande avundsjukan på nya vänner till din vän. Jag tror vi skulle bidra till så mycket skönare stämning och snällare vardag om vi släppte bästistänket helt.
