Hallå gänget! Jag har precis tränat med David. Vilket pass. Han gav mig skäll för träningsvärken. Anledningen till att man får det är när man inte äter efter träningspassen. Se det som att det är utsvultna muskler som skriker. Wow, hade ingen aning om det. Bäst att jag äter innan jag hoppar på tåget till Skövde. Livspusslet alltså. Mitt är ju lite annorlunda än nio-till-fem-folket. Matheo, Gustav och jag gick upp vid 07.00 och åt frulle. Medan Matheo hade sin egna lekstund efter frullen och Gustav kollade mejl så bläddrade jag NK:s tidning. Fick syn på en bild som jag vet att min Jossan, som numera bor i LA, hade älskat. Jag lämnade Matheo på dagis och ringde upp henne när jag promenerade därifrån mot gymmet. Vi snackade om diskussionen om vänner som vi hade igår på bloggen. Jossan: Fast du är fortfarande för engagerad Elaine, vill fixa allas liv. Till och med dem du inte känner. Jag: Jag det kanske stämmer... Jossan: Ja, ibland får man till och med be dig att backa det är inte alltid man behöver en som fixar utan en som lyssnar. Det fick bli morgonens visdomsord från en sann vän som inte planerar att komma hem till Sthlm. Tack förresten för att ni bidrar till diskussionen mina bloggvänner. En stor eloge till Emma som sa sin mening trots att de andra som kommenterade inte höll med alla gånger, inte jag heller. Men det gjorde ni som läste, därav alla likes. Jag "like" att vi tycker olika och bidrar med våra olika åsikter. /Elaine, måste nog åka till LA en gång om året nu när hennes Jossan är där❤.
