Nu är det bara sex dagar kvar tills boken släpps. Jag har blivit intervjuad av några journalister som har läst boken. Jag tycker att intervjuerna är läskiga eftersom jag inte ska vara professionella Elaine. Det går ju inte. Det är bara jag. Sen att gå ut med något högst personligt och till och med privat för att hjälpa andra. Jag kommer ihåg när jag berättade för mina anhöriga om min barndom. Alla reagerade inte önskvärt, vad det nu är. Farfar och jag var ovänner i ett helt år. Jag vägrade prata med honom förrän han hade sagt förlåt, vilket han gjorde. Och resten av vår historia känner ni ju till. Jag älskar min farfar. Men om ens egna familj kanske inte agerar världens bästa "välkomstkommité" så är ju allmänheten rätt skrämmande. Såklart. Men jag gör det ändå. Jag har sett att några har spekulerat kring vad jag varit med om. Ni kan väl strunta i det. Det är rätt okänsligt att göra det och dessutom så får ni ju veta på söndag. Kram på er
