Jag är rätt ledsen. Jag vet att livet har sin gång och man hade inte älskat det lika mycket om man hade haft ett evigt sådant. Jag älskar livet och jag älskar mina människor i det. Men jag tycker bara inte om delen där man ska ta farväl, för alltid. När livet har sin gång och folk man älskar går iväg för att inte komma tillbaka. Dessa två. Farmor (min adopterade farmor sedan 2012) och farfar. Gå inte. Kom tillbaka. Eller lova i alla fall att vi ses igen. Det skulle vara så kul att efter jag slutit mina ögon i detta liv får vakna upp till ett annat där ni väntar i en mycket bättre värld än denna.
