Visst är det härligt med semester och jag tycker verkligen vår har varit toppen så här långt, kanske den bästa hittills. Men igår nådde jag en punkt då jag kände mig rätt trött. Läste ett inlägg av Camilla läckberg och kände igen mig till viss del. Nu är inte jag nån värdinna hela sommaren, däremot har jag varit familjens resledare och aktivitetsplanerare. Det har varit underbart med en sån glad familj och alla säger Jippie det gör vi! Men det är också rätt tröttsamt att ha det sociala ansvaret. Ringa Matheos kompisar, be Gustav ringa sina päron och kolla, ringa mamma, våra vänner. Planera och pussla och sen också se till att vi inte kommer tomhänta och intd heller glömmer att tacka de vi får hälsa på. Hjälpa till på plats osv. Det hade inte varit jobbigt annars men som höggravid och sjukskriven är det det. Gustav säger ok och tummen upp till allt. Det är såklart kul men igår bad jag honom att styra sista semesterveckan av våra fyra. Av det enkla skälet att jag inte orkar. Jag orkar inte åka till några fler landställen, men vill gärna att Matheo ska få det om tillfälle ges. Jag orkar inte bära Evelyn, eller få dåligt samvete när Gustav haft en gnällig dotter i en timme. Då kan jag kompensera med att bära upp henne, busa med Matheo och städa hela lägenheten. Bara för att Gustav ska få ett break han faktiskt förtjänar. Men problemet är att jag gör mer än min kropp förmår. Jag måste sluta med det. Det är svintråkigt att vara sjukskriven men jag är faktiskt det. Skulle behöva ligga med en kudde mellan knäna och bara ta det lugnt. Jag har pratat med Gustav om detta och han tar det så bra. Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur många av oss kvinnor i heterosexuella relationer som tar hela det sociala ansvaret. Är det därför män blir socialt isoleradevi seperationer. Inte bra. Uppdatering: Eftersom några försökte få detta till att jag trashar min man publikt så vill jag bara poängtera att jag inte klandrar honom alls. Jag har tagit på mig detta och är trött på det - inte på honom. Så. Det är ganska fascinerande hur många som har svårt att skilja på sak och person. Att uppmärksamma ett fenomen, att vissa får det till att jag gör allt för att skapa igenkänning. Ni är kreativa varelser i er tolkningsförmåga måste jag säga, i negativ bemärkelse.
