Jag fick svar från min förskola och det tog bara en dag. ?Det fina är att de vill svara på exakt hur det jobbar med integritet❤, det trista är att de ger oss en timmes framförhållning att planera in den första tiden (igår 0915, brevet skickades 08.00) och en dag att planera in det andra mötet idag 08.30?. I hela min kamp för barns trygghet så upptäcker jag att förskolor har en helt annan utmaning - kommunikation och tydlighet. Retorik helt enkelt. En så pass viktig fråga som gäller tre barn i varje klass bör man vara angelägen om att alla föräldrar ska kunna vara med på. Att ha en sån dålig framförhållning gör att nästan ingen kan det. Trots att det kanske inte är intentionen skickar man vill att folk ska missa tillfället. Sen att ta det muntligen? Skicka ett skriftligt dokument som motsvarar förskolebrevets riktlinjer trots att det är egensnickrat så ska det vara lika tydligt för oss föräldrar att se hur de omsätter paragrafer i praktiken. Kalla till ett möte om två veckor för att förklara närmare - inte om en timme eller en dag. Ett retoriktips i all välmening från en retoriker som missar detta på grund av att jag jobbar i Finland idag. Men jag ger mig ju inte. Jag har inga problem med att vara förskolechefens huvudvärk för barnens bästa. Det rör mig inte det minsta. Jag är immun på titlar som besvärlig förälder eller tjatig mamma. Du kan kalla mig och tycka vad du vill. Jag vet vad jag är och det är en barnrättskämpe. Barnens rätt går före vuxnas huvudvärk. När jag skickade mitt specifika standardbrev till deras luddiga svar så cc:ade jag alla föräldrar på barnens avdelning. Jag ville att alla skulle förstå att svaret vi fick inte var ett svar. Dagen efter fick vi svaret ni sett. Gör det ni med - få med er alla föräldrar på förskolan. Tillslut blir vi en huvudvärk de inte mäktar med och plötsligt så presenterar de en strategi och rutiner för barnens integritet. Ni får bara inte ge upp. Ge inte upp för barnens skull. De tre barn som inte har turen att ha sunda anhöriga som du, de barn som går i ditt barns klass.
