Jag pumpade ut lite mjölk och tog mig till Hornstull för en liten cappuccinopaus med Meryem. Hon som blir fru om drygt en månad. Vilken fröjd det var att få 45 minuter med henne. Sen gick babylarmet rätt snabbt och jag fick åka hem igen, men det gjorde ingenting. Vi pratade kurvor och bristen på muskler. Jag: Meryem, jag har inte tränat på snart 7 veckor. Meryem: Mmm, ovanligt för dig. Jag: Ja, jag börjar bli riktigt mjuk. Meryem: Du är fin. Jag: Tack. Jag tror till och med Gustav gillar mig bättre så här. Meryem ler. Jag tränade ingenting när jag träffade Gustav. Jag såg och kändes nog exakt som jag ser ut och känns nu. Jag var tvungen att gå hem och fråga Gustav. Jag: Vill du att jag skippar viktväktarna och stannar på den hullnivå jag är på nu? Gustav ler: Nu har hon funderat länge. Jag ler generat: Ja. Gustav: Jag vill att du gör det du mår bra av. Jag älskar dig i alla former. Jag ler ännu mer. Han är bra min Gustav. Skönt att han uppmuntrar mig att göra det jag mår bra av och att han står kvar oavsett. Tänk de som hetsar sina partners att gå upp eller ner i vikt som villkor för deras kärlek. Usch?. Mitt ex i Barcelona var en sån person som tjockismobbade mig så pass att jag blev deppad och gick ner 15 kilo. Sen blev han svartsjuk när jag blev smal. Jävla tur att han aldrig blev pappa till mina barn. Hur är era respektive mot er?
