Det känns tråkigt att skriva det här eftersom jag är bortskämd med så fina bloggvänner. Men i och med att bloggen nu börjat bli bamsig så har det sipprat in en del skit. Inte mycket men tillräckligt för att det ska stinka ibland. Jag bröt mitt nyårsmål att inte lägga energi på dumma kommentarer, mitt heta temperament vann över målet denna gång. Oh well... Jag kände mig sjukt kränkt mest för att jag har knodden i magen och jag inte vill ha några sliskiga kommentarer och verkligen inte nu när jag är gravid. En liten stinkande kommentar tog musten ur mig för jag började fundera på hur det blir om det blir flera. Det går ju inte, jag läser ju alla kommentarer eftersom ni ger mig bloggpepp och en massa glädje. Sånt här går rakt in i hjärtat och jag skulle inte vilja missa det bara för att det kommer in skithögar på bloggen. Jag kan ta skit, men kommer det komma skit mot mitt barn så vet jag inte vad jag gör. Jag är inte den som sitter och fäller en tår utan jag skulle utan tvekan kolla upp ip-adress till den bloggskitmänniskan och på ett eller annat sätt göra livet surt. Så känner jag, har aldrig känt sån ilska förut. Antar att det är modersinstinkterna som kickar in och/eller hormoner. Men jag skulle inte orka vara så arg, då skulle jag nog sluta blogga istället. Jag kan ju inte gå runt och få utbrott på anonyma personer med ett sorgligt liv bakom en dataskärm. Men det är lättare sagt än gjort. Storbloggarna måste ha en sjukt bra distans till all skit. Hur får man det? Tips? Kram på er alla andra underbara bloggvänner, ni är ju faktiskt flest och bäst! Jag kan nästan önska att det inte blir fler, att det här är vår egen hemliga klubb som inga fler får vara med i nu. :) En massa ljus till er. Och en massa bajs till er få andra. :(
