Nu är jag framme i Karlstad och har precis ätit lunch och diskuterat energitjuvar med min vän Teresa. Hon har precis som jag avslutat några vänskapsrelationer som bara tog en massa energi. Det är tufft men samtidigt otroligt skönt när en energitjuv inte längre är del av ens vardag. Det fanns en tid då jag ville peppa alla i min vardag, rädda vänner som såg allting negativt och kasta lite ljus på allt bra som omgav dom men som de inte såg. Pepp, pepp, pepp, men fick jag någon valuta för all pepp? Åren gick och det spelade verkligen ingen roll vad man sa eller gjorde, personen lyckades ändå se en möjlig regnprognos trots att solen strålade den dagen. Suck! Därför knöglade jag tillslut ihop den här lappen... ... och beslöt mig för att sluta kasta pärlor till svinen. Oavsett hur snäll och välmenande svin det är så orkar jag inte investera pepp på folk som är kroniskt negativa. De behöver inte mig, de behöver en psykolog. Hur gärna jag än vill så kan jag inte hjälpa dem - det kan en psykolog. Någonstans går gränsen och det kom en tid då min kom. Jag ger inte längre samma råd och tips flera gånger. När folk har problem så lyssnar jag, vill de ha tips så ger jag råd. Men jag har slutat agera projektledare i andras liv, speciellt de som ändå bara ser mörker oavsett. Såna personer kan verkligen dränera en på energi och livet är för kort för dem. Vi har bara ett liv och vi kan inte fixa andras liv om inte de är villiga att fixa sina egna liv. Jag är allergisk mot passivitet. Det kanske låter grymt, men att stirra sig blind och låta sig förbittrats av ett och samma problem år efter år, istället för att göra något åt det - det förstår inte jag. Jag har själv varit superdeppad, gick tidigare terapi 5 år för att kunna vara vän med mina vänner och låta psykologen ta de tunga sakerna. Visst jag mådde skit länge, men gjorde något åt det istället för att älta samma sak år efter år. Visst kanske jag ältade det, men för mig själv - inte för andra. Jag hoppas att ni vet era gränser med era vänner och att ni inte har ett gäng energitjuvar i er vardag. Ni kanske tänker att "h@n menar inget illa med att vara så negativ". Det må vara hänt, men tar personen energi från dig varje dag så tar personen energi av dig varje dag. H@n kanske inte menar något illa, men det är ändå illa. /Elaine, har äntligen dragit sin gräns för de enstaka energitjuvarna som fanns i hennes vardag. Hur är det med er bloggvänner?
