Ni skulle sett mitt ansikte när jag såg hans glittra om sin nya stora kärlek. Det var som att han var hög. Själv kunde jag inte låta bli att jämföra det med mitt liv och jag glittrade nog inte tillbaka, försökte. Han: Vi är uppe till tre på nätterna för att vi förlorar sig själva i intressanta diskussioner. Hon är så intressant, så jävla intressant. Samtalen tar inte slut. Jag ser mig och Gustav försöka prata med varandra tills tre på natten i nån intressant diskussion för att sen väckas av barnen 06.30, lämna dem på dagen och ramla ihop i en hjärnskakning för att vi somnar och slår i nån stolpe på vägen hem . Han: Vi älskar i timmar. Min lust för henne tar aldrig slut." Här ville jag slå honom. KUL FÖR DIG. Inte fan vill jag ha sex i timmar. Jag har inte tid. Tänker på alla snabbisar som småbarnsföräldrar klämmer in. Timmar. Tjena. Men litte avis blir jag ändå. Han: Vi tog några glas vin igår kväll. Jag spelade gitarr och hon gjorde detsamma. Vi gör så några kvällar i veckan. Några glas vin? Blir ju bakis på ett glas vin. Han: Vi skrattar, vi skrattar så att vi dör. Vi har så roligt ihop. Varje dag så kippar vi efter andan av alla skratt vi har tillsammans. Jag tänker att vi försöker sova mellan varven. Om man får en skrattattack så blir man ju positivt överraskad. Jag kände mig nästan sur efteråt. Men var tvungen att fråga. Jag: Kommer du överens med hennes barn? Han: Nej då, hon har inga barn. Hon är 22 år. Jag ler skadeglatt:Då fattar jag att ni kan förlora er i diskussioner, skratta tills ni storknar och åka till pippaloss i tre timmar. Han ler ännu större: Ja, varannan vecka livet är grymt. Jag ser sur ut igen. Sen kom jag på mig själv med att sura en hel dag tills jag insåg att det är helt orimligt för oss småbarnspäron att jämföra oss med nykära 20-åringar. Klart att det är underbart, men Gustav och jag har det underbart under våra omständigheter. Det är många av mina killkompisar som separerat från sina jämnåriga fruar för att träffa tio år yngre pinglor och tycka att livet är så himla enkelt med dem. Så klart det är enkelt när man inte har barn. Jag tycker resonemanget blir orättvist mot alla småbarnspar. Klart att det inte är enkelt, men kan ändå vara riktigt bra under omständigheterna. Men jag skäms för att jag blev avundsjuk och irriterad på den där snubben som på riktigt jämförde sitt tidigare småbarnsliv med en relation med en okomplicerad 20-åring som varken behöver amma, lämna barn på förskolan eller säga "Är du klar snart" efter en timmas pippaloss då hon måste få sin sömn för att ta med barnen till förskolan. Med vänlig hälsning, från en bitter, missunnsam, höggravid och högst komplicerad småbarnsmamma.
